07 maj 2008
Krossade kistor
Såg precis reportaget som Uppdrag granskning hade gjort om att vaktmästarna krossar kistorna innan de fyller på jorden. Huga. Det är svårt att förstå hur en del människor är funtade. Ok att allt ska förmultna så småningom men som de säger i reportaget så vill man ju på något sätt att den döde ska få en lugn sista vila och att allt ska ha sin "naturliga gång". Inte att någon stor grävskopa ska komma och krossa både kistan och den döde (?!) och att en stor fet gubbe ska stå och titta ner och se om det ser tillräckligt mojsigt ut där nere. Nee hoppas verkligen att detta inte hände morbror Lennart. Ännu en sak som talar för kremering.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag var just med och begravde min svägerskas svärmor i Estland (ja, de behövde hjälp med att bära kistan) och till min förvåning var det vi som skulle skyffla tillbaks jorden också!
Först tre nävar grus från vardera deltagare, sen var det bara att ta av sig kavajen och hugga i med spaden. Okrångligt, mänskligt och skönt att kunna ge ett handtag till en bekant som begraver sin mor. Undrar om man gör så ibland i Sverige med?
Skicka en kommentar