Immun mot alkohol!

Ja jag måste helt enkelt ha blivit immun mot alkohol!

I torsdags fyllde Sandra år så igår var det utgång. Det hela började med middag vid 18-tiden och slutade med att jag var hemma efter 04. Under denna tid dracks det en hel del alkohol, såklart. Alla blev lite lulliga och glada. Lina blev bara glad. Trots att jag drack lika mycket som de andra så kände jag inte av ett dyft. Ingenting! På utestället var jag övertygad att det helt enkelt måste vara så att de i mina drinkar, och shots, fuskar och helt enkelt inte har i någon alkohol i ett desperat försök att spara lite pengar. Men då detta inte kunde förklara hur allt vin och martini, som vi alla drack, kunde påverka de andra men inte mig så var det bara att ge upp. Det är alltså något fel på mig!

Och nej, jag är inte en van alkoholkonsumerare. För bara några utgångar sedan så blev jag snurrig av ett halvt glas vin! Denna bild, som jag efter två glas vin tog på mig själv kan vittna om detta. Den föreställer alltså mig och när jag tog den höll jag såklart armen jättestilla! Hmmm.

En mycket bra dag!

Idag är en mycket bra dag! Det är drygt två veckor kvar till tentan, mitt muntliga föredrag är över, en vän jag inte hört av på ett tag hörde av sig, jag hittade en mobil i skolan som jag lämnade in (hoppas att han där uppe la märke till det nu när tentan närmar sig) och jag är på allmänt bra humör! Trots att aftonbladet som vanligt ljög om vad det skulle bli för väder, vilket resulterade i att mina nya fina tygskor blev blöta. Hmm.

Söta Ophelia har ju inte varit med på länge så här kommer en bild på en av sakerna hon gör bäst och mest. Sover. De två andra är tokbusar och äter.
Här är en bild på hennes (ja det låter lite fjantigt men det är ju så) son Titus. Han bor hos en jättegulligt familj i Bromma.

Usch för inlämningsuppgifter!

De senaste 7 timmarna denna söndag, vilodagen, har jag suttit och läst om aktiebolags styrelser, skadeståndsansvar för dessa, behörighet och befogenhet och en rad liknande saker. Allt för att jag på tisdag har en muntlig framställning i Associationsrätten och då samtidigt ska lämna in en skriftlig version på det jag ska säga. Usch, tvi, blä och fy! Själva sammanträdet som vi ska ha, det ska vara som ett styrelsemöte (vi ska återigen leka med andra ord) ska faktiskt bli roligt! Jag som verkligen inte är någon teater- eller spexapa måste ha vant mig efter alla dessa rättegångsspel de fått oss att genomlida och på något mystiskt sätt så har min "fruktan" bytts ut mot ett gillande. Skumt. Mycket skumt. Men förarbetet är fortfarande tråkigt. Speciellt när det måste ske på en SÖNDAG! Bah. 7 timmar och jag har bara klottrat ner lite stödord vid sidan av uppgiften, inte skrivit en rad på det jag ska säga. Inte strukturerat upp det det minsta, inte sållat ut det jag ska ha. Allt är så mycket råmaterial som det bara kan bli. Morgondagen kommer bli mycket lång.

Jag vann!

Äntligen gav hon med sig! Har försökt få min lillasyster att skaffa en blogg ett bra tag nu men hon har varit på tok för lat. Men nu så!

Finns lägre stående?

Eller ja lägre stående kanske är att ta i men är man irriterad så är man!

Det finns garanterat en del människor som aldrig tycks växa upp. Inte ens när de får egna barn. De fortsätter vara sådär barnsligt tjuriga, fortsätter att leva sina liv med skygglappar för ögonen i syfte att enbart se det som passar dem. Otroligt barnsligt och omoget i mina ögon. Själv föredrar jag i alla fall att se allt för vad det verkligen är, allt är inte alltid så bra och då får man ta det. Inte blunda som vissa tycks göra. Dessa människor tycks ha en benägenhet att brusa upp för minsta lilla, läsa in en hel del konstigheter i allt och ingenting och när det blir en diskussion av det vad händer då? Först en drös med smutskastning och påhopp i skjuta-från-höften-och-se-vad-som-fastnar stil, sedan alliera någon och få denne att smutskasta och påhoppa lite den med, därefter är det dags att retirera och detta görs självklart så snabbt att den smutskastade och påhoppade inte får en chans att försvara sig!

Huruvida dessa personer är några krigsfantaster eller bara allmänt fega går inte att med säkerhet uttala sig om men i detta sammanhang är jag böjd att tycka det sista.

Nee sådana veka och sorgliga människor (läs äldsta kusin P med påhäng..vill inte att min annars så fina familj/vänner ska känna sig utpekade) ska inte få mer av min tid nu. Det är en fin dag och jag ska ha filmkväll med K!

Hoppar över tentan!

Japp. Det gör jag. Efter noga övervägande har jag kommit fram till att hoppa över tentan på fredag och ta den i augusti istället. Skulle jag gå på denna tenta finns chansen att jag bara skulle på godkänt och jag vill ha bättre på denna kurs. Jag kan den ju verkligen. Jag behöver bara lite mer tid och lite mer energi till tentaplugget. Så nu ska jag ta och fokusera mig på den sista kursen, Associationsrätt. På tisdag är mitt muntliga case-styrelsemöte och sedan är den tentan 2,5 veckor efter. Nu kanske jag har ork och tid att få bra i denna kurs med!! Idag upptäckte jag dessutom att den lata amanuensen (efter 150 elevers och därmed också en rad professorers påtryckningar) hade gett med sig och sett till att sammanställa ett lagtextkompendium i denna kurs. Äntligen!! Så nu kommer det bli super!

Fy för små kurser!

Tentaplugg igen! Känns som att jag inte gör något annat! Nu är det företagsekonomi så lagboken får vila lite för en gångs skull. Jag som hade sett fram emot företagsekonomin hela denna linje är inte så nöjd nu när den är här. De har ju petat in kalkylering i den. Usch fy och blä. Att memorera en massa formler är inte riktigt min grej men man får väl hoppas att jag ser det logiska i det nu när den mindre snälla halvan av professorerna vägrade låta oss ha en formelsamling. Hmm.

Orättvist?

Det är tydligen lite orättvist att inte jag fanns med på någon av bilderna jag la upp från Quarnevalen igår så jag får väl lägga upp en bild på mig därifrån då. Min mamma skulle tycka om denna då det inte finns sådär fruktansvärt många bilder som jag lyckas se så här snäll ut på!

Det här var då innan Quarnevalen satte igång, dvs innan jag såg ut som en tvättbjörn. Det var så himla ljust ute så jag var dessvärre tvungen att kisa.

"Receptet för lycka livet ut – skaffa inga barn"

"LONDON.Vill du leva ett långt och lyckligt liv?
Gift dig – men skaffa inte barn.

Professor Daniel Gilbert vid Harvarduniversitetet drar slutsats-en av en stor undersökning som har genomförts i USA och Europa.
– Siffrorna visar att gifta på nästan alla sätt är lyckligare än ogifta, oavsett om dessa är singlar, skilda eller sambos. Gifta lever längre, tjänar bättre och har mer sex. Barn verkar öka lyckan medan du väntar dem, men så fort de föds börjar problemen, säger Daniel Gilbert i Daily Mail.

Läget är dock inte hopplöst. Gifta par kan hitta lyckan igen.
– När barnen blir stora och ger sig iväg, säger Daniel Gilbert.

Stefan Holm"

Så står det i artikeln på Aftonbladet och ja jag kan förstå varför. Däremot så verkar alla äldre som har barn och barnbarn så mycket lyckligare än de som inte har barn och barnbarn så det tycks dessvärre inte finnas så mycket val..

Quarnevalen

Idag har jag och K varit på Quarnevalen tillsammans med K:s vän och dennes flickvän. Förutom att kombinationen flera timmar i strålande sol och en rådhårig Lina inte går så bra ihop så var det riktigt trevligt och skönt. Nu är det lite mindre skönt dock och jag ser ut som en tvättbjörn då jag hade stora solglasögon på mig!

Här är då KTH-skylten, vi stod först vid starten och sen gick vi runt lite. På andra bilden är K.

Att stå precis bredvid en sådan här stor kanon när den avfyras är inte att rekommendera. Jag trodde nästan att jag skulle dö faktiskt. På andra bilden syns första ekipaget, Quarnevalens prinsessa.

Det fanns ju såklart ekipage med pikar till snåla CSN..

..liksom lite lustiga ekipage..

..och ögongodis för både honom och henne..

..men även imponerande ekipage där tiden de lagt ner riktigt syntes..

..och även riktigt söta ekipage..

..men allra bäst var ju självklart ekipaget från juristlinjen på Sthlms universitet! Att jag råkar gå just den linjen på just den skolan är en ren slump.

Nu ska jag ta och gå och smörja in mitt tvättbjörnsfärgade ansikte med svalkande efter-sol-kräm och be en stilla bön för att jag vaknar upp relativt normal imorrn.

Den hemskaste av tentor..

..är över!! Jag klarade den!! Jippi!!! Jaaaa!!!! Phu! Det går inte att beskriva den enorma lättnaden som infann sig när jag läste K:s meddelande där det stod att jag hade klarat den. Jag var nämligen hos farfar igår och kunde såklart inte vänta tills jag kom hem då jag höll på att krevera av nervositet. Ne det är så fruktansvärt skönt! Att det inte blev något högre betyg struntar jag fullkomligt i! Jag avskydde denna kurs och att få ha den över sommaren och ens bara tanken på att läsa om alla de där 8 böckerna ger mig rysningar! Det är helt klart den värsta kursen hittills på denna linje och jag tvivlar på att det kommer en värre. Det känns som att jag har bestigit Mount Everest och alla andra kurser kan på sin höjd bli att likställa med att bestiga Kebenekajse!

Krossade kistor

Såg precis reportaget som Uppdrag granskning hade gjort om att vaktmästarna krossar kistorna innan de fyller på jorden. Huga. Det är svårt att förstå hur en del människor är funtade. Ok att allt ska förmultna så småningom men som de säger i reportaget så vill man ju på något sätt att den döde ska få en lugn sista vila och att allt ska ha sin "naturliga gång". Inte att någon stor grävskopa ska komma och krossa både kistan och den döde (?!) och att en stor fet gubbe ska stå och titta ner och se om det ser tillräckligt mojsigt ut där nere. Nee hoppas verkligen att detta inte hände morbror Lennart. Ännu en sak som talar för kremering.

Småbarnsföräldrar, ett eget släkte?

Nu när man nått den underbara åldern 27, och dessutom är i ett fast förhållande sedan ett antal år tillbaka, får man alltsom oftast höra:

1. Vill inte du/ni ha en liten snart?
Svaret är nej. Dels för att jag studerar och vill ha en stabil ekonomi först men sedan för att de verkar så fruktansvärt jobbiga för att vara ärlig. Det är klart att småbarn kan ha sina goa stunder och se riktigt söta ut men de kan också föra ett djävulskt liv och se riktigt hemska ut. När man sedan ser alla nyblivna mammor i sina slitna kläder som inte tycks kunna prata om någonting annat än sin son/dotter så blir jag inte direkt mer frestad.

2. Men nog skulle det väl vara roligt med en liten hemma?
Hmm. Jag är ytterst tveksam. Det är klart att jag skulle falla pladask för mitt eget barn, med undantaget att jag fortfarande kommer ha mitt eget liv kvar och inte viga det helt för honom/henne. Det finns dock en hel rad saker som blir annorlunda och innan jag binder fast mig på det sättet så vill jag kunna leva riktigt slösaktigt och resa en massa!

3. Men vill du inte vara en relativt ung mamma?
Jag ville det när jag var yngre. Men ju äldre jag blir, ju närmare barnfrågan kommer, desto mer vill jag skjuta på det. Vad är brådskan? Javisst man blir mindre fertil efter 30 osv men skulle det mot all förmodan inte gå att få barn sedan så får jag väl adoptera. Jag vill hellre använda min "ungdom" till att "leva loppan", något som inte riktigt går med studiemedel. Jag skaffar hellre barn när jag är lite äldre och har en stabil och bra inkomst och kan ge allt jag vill till mitt barn. Och då talar jag inte om skämma bort utan mer fritidsaktiviteter, andra intressen och så småningom även språkresor och dylikt.

Ärligt talat så skrämmer småbarnsföräldrar mig. Inte alla såklart men många. För mig är de nästan att jämställa med alien-filmer. Innan barnet är de helt normala, har ett eget liv och kan prata om lite allt möjligt, de bryr sig om hur de ter sig och ser ut och är ja..normala. Sedan kommer barnet och allt ändras. Allt de pratar om är sina barn, de sätter på sig precis vad som helst och kan agera hur som helst ute bland folk. För att ta några exempel så ammar mammorna precis överallt och man ser precis allting, blöjor kan bytas på de mest opassande ställen och slängas i vanliga papperskorgar (t.om. i ett inomhuscentrum!), de skriker på/till sina barn tvärs över hela ställena de befinner sig på (det spelar ingen roll om det är inne i en affär eller på en resturang). Om jag blir så så måste någon slå mig i huvudet med något hårt. Nu tror jag inte att den möjligheten ens finns men en gång i tiden var ju även dessa mammor relativt normala..

Nya vasen!

Efter lite flirtande gav K med sig (efter en del protester) och åkte och köpte min fina vas! Så nu har jag en början till sovrummet. Nu gäller det att hitta ett par gröna gardiner. Göra om får vi nog vänta med tills i sommar när tentorna är över då jag har enormt svårt att koncentrera mig på juridik när något så roligt som inredning behöver göras! När t.om. ladda diskmaskinen och gå ut med sopor kan locka iväg mig från böckerna så känns det som att det inte är en risk värd att ta.

Bilden är inte den bästa, alla tas ju med min mobil och nu är ju klockan natt och det är inte speciellt ljust i lägenheten så färgerna blev lite sisådär.


Nu måste jag bara klura ut var sjutton jag ska ställa vasen. Hmm. En byrå i sovrummet hade inte suttit helt fel. I värsta fall får det bli på ena sängbordet (läs mitt, då jag inte litar på K i trött tillstånd).

Idag har annars varit en städardag. Källaren var lite oplanerat men det blev extremt akut när jag såg hurudan otrolig oordning K hade fixat där. Hade vi inte ordnat till det så hade jag inte kunnat sova inatt. Mitt när vi stod och fixade som mest så kom det ner en kille i 35 års åldern, han hade sett alla flyttkartongerna vi släpade ner och frågade om vi var nyinflyttade. Ärlig som jag är så skulle jag precis öppna munnen och säga att "nej, vi har bott här i över ett år!" när K utbrister att "ja vi har nyss flyttat in och håller på och städar!". Jag antar att han skämdes över att det tagit oss ett år att få ner flyttkartongerna i källaren. Skamsen som en hund med ett stort L (för lögnare) skrivet i pannan tvingades jag stå där med mitt falska leende och höra honom önska oss så hjärtligt välkomna och få tips om området. Så ja. Snart kommer vi väl vara kända som mytomanerna här. Jag lär ju dessutom betraktas som en något oartig mytoman då jag vände ryggen till när skammen blev som värst.

Balkongen är också halvt städad så snart kan man sitta där ute! Trevligt.

Inreda sovrummet

Nu har jag fått det bekräftat! Hittade precis en bild på min idé på expressen som bekräftar att det kommer bli väldigt fint att ha en fondvägg bara vid sängen och inte utmed hela väggen! Så så ska jag ha det!
Tapeten jag har tänkt ha är den jag har lagt in i ett tidigare inlägg. Sovrummet kommer med andra ord ha en svart fondtapet precis som på bilden. Jag har ju även ett svart överkast så det passar ju bra! Accentfärgen ska vara grön så några kuddar i grönt att lägga på sängen får inhandlas, liksom ett par panelgardiner i grönt. Jag har även spanat in en jätte fin grön vas som jag ska försöka få K att åka och köpa idag! En accentfärg är ett måste enligt mig annars blir det lite för trist.

Åhh så kul det ska bli att göra om sovrummet nu! Attans att man måste läsa juridik så att fritiden och framförallt orken och ekonomin är så begränsad!

Ophelia, stuntkatten!

Invigde kamerafunktionen på mobilen och klantiga Ophelia var framme i vanlig ordning! Eller så var det ett noga planerat stuntnummer..

Sluta röka!

Jaha. Nu gäller det alltså. De fina morgonstunderna med cigaretten, borta. Den avslappnande cigaretten efter måltiderna, borta. Den sympatiska cigaretten i upprörda stunder, borta. Den sociala cigaretten i samband med cafébesök och telefonsamtal, borta. Den underhållande cigaretten i väntan på tunnelbanan eller bussen, borta.
Vad ska man säga. De kommer alla att vara saknade.

Men ja, det är för det bästa och ja jag har allt att vinna. För tillfället sitter jag och letar upp allt positivt jag bara kan för att försöka förmå min vilja att sluta att hålla sig kvar. Dessa är ju t.ex. bra! Att hyn, konditionen och andedräkten blir bättre är nog de sakerna som för tillfället känns mest aktuella.

Vilka hjälpmedel ska jag använda? Inte många. Har några få nikotintuggummin som gick ut för 3 år sedan. De är redan de svagaste och det faktumet att de gick ut för 3 år sedan har fått nikotinhalten att bli nästintill obefintlig. Men ensam är stark! Eller nåt.

Att skriva om det hela här är lite för att tvinga mig själv att inte ge efter.

Fondtapet till sovrummet?

Jag var inne på grönt till väggarna i sovrummet men har kanske ändrat mig. Igen. Nu är jag inne på en svart fondtapet (kan ses på bilden där nere) och de andra väggarna vitaktiga. Lite som hallen så det kanske är lite tråkigt i och för sig? Fast å andra sidan så behöver ju kanske inte mitt hem vara som en färgkarta. Accentfärger gör dessutom väldigt mycket.


Jag måste snart börja inreda andra människors hem innan jag får för mig att göra om här igen! K är lagom road över mina stilbyten! Men ja..så är det bara och värre lär det väl bli sen när jag blir rik (= har lön)! Med tanke på att jag skrämmer mig själv lite ibland så är det säkert lite väl emellanåt. Min ombytlighet. Jag är väldigt rastlös och fullkomligen älskar förändringar! Hela somrar tillbringade i en egen sommarstuga ute i skogen är förmodligen så långt ifrån mig som man bara kan komma. Kan inte tänka mig något värre. Jag blir nästan rastlös av att bo en vecka på samma ställe när jag åker utomlands!

Dagen jag anländer är jag såklart lite seg men det hindrar inte mig från att gå på upptäcktsfärd i området närmast hotellet och lite till. Dag två har jag i regel både hunnit ligga vid poolen, stranden och gått på stan. Dag tre börjar jag känna igen mig på stan och människorna vid poolen och stranden är så gott som färdig-kategoriserade. Dag fyra börjar jag känna igen mig på ställena dit man kommer med bussen eller taxin. Jag börjar definitivt känna av rastlösheten, suget efter att se något nytt och tittar med avund på alla som har körkort och kan hyra bil och åka ruskigt långt bort! Dag fem börjar tristessen sätta in, det är tur att man kan gosa med K så att det finns något roligt att göra! Dag sex är jag så uttråkad att jag på ett sätt längtar hem men samtidigt vill jag ju ha mera semester! Knepigt läge. Dag sju går snabbt då det är mycket som ska förberedas inför hemfärden.

Jo lite knäpp, konstig eller nåt åt det hållet är jag nog. Eller så har jag "zigenarblod" i mig!

Nya skor från Vagabond

Japp, det är vad min senaste utsvävning resulterade i. Hela 350 kr. Egentligen behöver jag väl inte några sommarskor direkt då halva garderoben är full med sådana, t.om. oanvända sådana. MEN de var ju billiga och söta och tygskor är ju så skönt på sommaren!

Jag har faktiskt varit fruktansvärt duktig på sista tiden. Eller det senaste året! Minst. Det kan förvisso ha att göra med att jag inte går i affärer så mycket nu för tiden utan faktiskt sitter och läser massa juridik*** hela dagarna och därmed är upptagen. OCH väldigt trött, vilket resulterar i att jag för jämnan somnar på soffan eller sängen med kläderna på och vaknar klockan 04 i total panik över att mina ögonfransar kommer att gå av om jag sover med maskaran på! För att inte tala om hur tilltäppta porerna måste bli när jag sover med underlagskrämen på!

Det kan också ha att göra med den smärre chocken som inträffade när vi flyttade och allt mitt skit, som brukade vara fördelat på lägenheten, källaren och vinden, nu var samlat i mitt vardagsrum och lite överallt i vår nya lägenhet! Jag insåg kort och gott att jag snart kommer bli en såndär (en lumpmaja med smala gångar i sin lägenhet och konstiga lukter efter diverse smått och gott som gömt sig under all skit som står staplat utmed väggarna). Det var dags att skärpa sig med andra ord. Och det har jag definitivt gjort. Phu.